JOSEFINEARNSTAD

Moving on

2011-03-13T13:13:00.001+01:00

Nu flyttar vi härifrån. Följ mig hädanefter på josefinearnstad.wordpress.com

update: har flyttat över hela den här bloggen till wordpress. alla inlägg finns där nu så hoppa över dit och kommentera annars riskerar jag missa det ni skriver kompisar!

Den här bloggen kommer jag spara till jag kommer på hur jag ska spara ned alla inlägg samt till alla sparat ned ny länkväg!

Hoppas vi ses där?! Puss & kram

Ni läsare

2011-03-12T16:09:00.000+01:00

Alltså läste era kommentarer om vilka ni är och ba: älskarom redan, er alltså. Älskar er redan. Och i och med den här nya förälskelsen som uppstått tänker jag att vi flyttar bloggen imorgon. Så himla mycket bättre på wordpress. PLUS att då kan jag äntligen börja blogga med mobilen. Appstore I love you!
Och imorgon kommer jag vara slagbakis och förhoppningsvis ha typ tusen foton att visa er, vi ska nämligen ha födelsedagsfest här hemma ikväll. Donny fyller trettioett och det ska vi såklart fira. Typ alla vi känner kommer förutom Annizeth & Louise som måste spela på Nalen ikväll, gå dit om ni är på stan, dom spelar i grammofonbaren I think och om inte annat är ni killar så gå dit för att ragga på dom.

Sådär jag tycker vårt förhållande börjar arta sig. Riktigt bra faktiskt.

2011-03-12T12:50:00.000+01:00

Ska vi ta och flytta igen tycker ni? Jag har suttit hela morgonen med wordpress. Länkar när allt är klart. Hoppas ni hänger med?

Hej jag heter Josefine. Vad heter du?

2011-03-11T20:13:00.000+01:00

Undrar så vilka ni är som läser här? Kan ni inte skriva lite om vilka ni e? Om ni inte vill så är det helt okej, här är det ju faktiskt jag som bjuder er på mig själv, vore skamligt att börja kräva saker av er nu, nu när vi varit ihop så länge. Men ändå. Som "Sara" som kommenterade här nedanför. Blir så jävla glad och varm av era fina kommentarer, när ni bekräftar saker jag skriver. Jag är som Lambi-toapappret som bara suger åt sig. Och det är ju förstås bra på många sätt men jag lider också av akut nyfikenhet. Vill så gärna veta lite om er.

Möt min garderob!

2011-03-11T14:55:00.000+01:00

Rensar gabben idag. Alltså vissa grejer hänger med prislappar, jag skäms för mitt konsumerande. Jag är en typisk sån som går in i en Hm-butik och köper en blommig topp fast jag vet att jag aldrig kommer använda den. Sen hänger den där i gabben och ser ledsen ut.

Här har jag tömt en låda. EN!

Och så här ser det ut på sängen.

Sorterar nu bara in i gabben efter mönster. Min drömgabbe ska vara prickig och randig och svart. Och någon enstaka blommig klänning.

Kanske borde jag lägga ut kläderna som försvinner här ifall någon är sugen på billig shopping?

2011-03-11T10:59:00.002+01:00

Att gå in här är ju som att konversera med en vägg.

Och ja mycket grinig idag pga visdomstandvärk som alltid.

Förra lördagen.

2011-03-09T20:37:00.000+01:00

ÄEfter lite tråkiga inlägg tänkte jag visa bilder från i lördags. Då åkte jag, Annalinn, Anni och Donny hem till Louise och kollade Melodifestivalen och drack vin. Har snott alla bilder från Louise & Annizeths nya blogg La Petite Putain eftersom jag bara lyckats ta fula bilder på alla förutom på Louise när hon står i Bh.

Hos fantastiska Louise får man röka inne. Det kan jag tycka känns lite fab. I
allafall när man är omgiven av hundratals klänningar.

Hittade Dita. Får ångest av att bläddra i den. Hon är så jävla snygg.

Lussan lockade mitt hår.

Sen provade jag den här klänningen. Fantastisk och fantastiskt tight i midjan.

Sen gick vi vidare efter mycket vin och snack till Underbron.

Två fingrar i halsen tack!

2011-03-09T11:56:00.000+01:00

Frågan löd "Ska du verkligen ha smör på den där?"

Helvetet som brakade löst efter det har vi fortfarande inte återhämtat oss ifrån.

Vi skrattade dock tillsammans åt Leif Gw nyss. Det var lite skönt.

Det som är mindre skönt är när man bråkar och man kommer på dåliga grejer med sig själv under tiden och ba "Shit hur kan någon orka leva med mig?!" samtidigt som man bara hatar honom så innerligt men tycker samtidigt synd om honom som måste stå ut med mig för jag är ju SÅ arg och hemsk. Och så fortsätter man med att tänka bort sina braiga sidor och ba skit ska skit ha osv. Sen blir man ju så jävla sur över att man kände sig helt skamsen i kroppen som man älskar bara för att någon frågade en om smörhelvetet som man har köpt för kolesterolet men som man nu känner är djävulens fetma typ. Och så vet man att han inte frågade för att han tycker man är en moffare utan för att han fightar sina demoner som fick honom att kräkas under så många år och sen ser man hur har förintas av sina egna tankar på att ha överfört det till mig ens för en millisekund och sen slänger man smöret för att man grät i det och för att det nu ska påminna en om det är lilla helvetet som går hand i hand med eftertexterna av en ätstörning.

Vi pratar om terapi, anhörigterapi. Och det är läskig. Det är läskig bara att få berättat för sig om hur den man älskar mest av allt i hela världen har haft ett sånt helvete, mått så dåligt. Hur den man älskar mest av allt har kräkts bort sina kräkreflexer. Hur han så gärna vill bli frisk och hur det känns som om man vunnit storvinst när han delar en pommes frites med mig mitt i natten bara för att det är gott.

Men jag älskar oss, vi skulle inte bli oss om vi inte gick igenom allt. Om vi båda inte var människor med bagage. SÅ går det också till i Jonnyska hemmet.

Dinner for two

2011-03-05T19:00:00.000+01:00

En middag hemma hos oss går till såhär. Under dagen messar Donny och frågar vad vi ska äta, jag kommer på något messar tillbaka inköpslistan. Ibland handlar vi ihop, oftast handlar vi för säkert 2,3 hundra varje gång. När vi kommer hem vill jag alltid duscha. Efter duschen börjar jag med maten. Anledningen till att Donny inte lagar mat är för att jag är så jävla petig. Alltså hatar tomater med kärnhusen kvar, skär alltså bort sidorna och slänger mitten. Ska vi äta sallad måste varje salladsblad inspekteras och sköljas vart för sig. Kokar jag pasta ska det vara lagom mängd olja och gärna extra buljong. Alltså jag är perfektionist.
Donny är en höftare. Alltså häller på för mycket vatten, för mycket pasta så att det kokar över. Bränner qournfiléer och påstår att dom är "välstekta". Glömmer ibland oljan och snabbsköljer sallad.
Han kan äta rester vilket jag hatar. Han kan utan att tveka blanda ut ketchupen med vatten om det är lite kvar, finns inte ketchup funkar tomatpuré osv.
Iallafall när jag lagar mat diskar han, oftast tycker jag inte att han gör det ordentligt alltså diskar man måste man ta upp resterna ur vasken. När vi väl ska äta åker båda datorerna upp på varsin sida av bordet. Ibland kollar vi "How I met your mother" eller "Modern Family" eller som nu, jag bloggar och Donny kollar på sin nyfunna serie "Spartacus". Alltså sjukaste serien, gladiatorsnubbar som springer omkring och är svinsnygga och jättenakna. Dom knullar och slåss och dör. That´s about it.

Så går det alltså till i det Jonnyska hemmet.

Dont speak

2011-03-04T23:21:00.002+01:00

Blir tokig. Inlägget ser ut som fan. Och klockan är snart halv tolv och det här är det enda jag gjort sen jag kom hem från jobbet vid åtta. Hatar frågestund just nu. Skönt att vi har det bakom oss.
Nu blir det tandborstning och sen ska jag spela Angry Birds i sängen och sen somna in ännu mer sur.

Svar på frågor del 2!

2011-03-04T23:00:00.003+01:00

Älskar att frågorna till 99 procent kommer från folk jag känner. Tack för att ni inte lät mitt ego få sig en törn. Och såklart ska alla frågor besvaras.

1. Din sämsta ovana? (olat om du var en häst)
2. Vad hade du för drömyrke som liten? Liksom innan man var så stor att man förstod verkligheten.
3. Hur många länder har du besökt?
4. Favoritsak i hemmet? (EJ Donny!) (kan dock gissa hehe)
5. Favoritplats?

1. Sämsta ovana är att jag röker när jag vill unna mig. Röker och dricker mycket vin. Och om du frågar Donny är det att jag inte slänger trosskyddspappret utan låter det ligga kvar.

2. Ville bli fågel tror jag. Annars har jag aldrig någonsin drömt om ett yrke.

3. Grekland, Turkiet, Egypten, Danmark, Norge, Thailand, England.

4. Åh fan vad svårt. Kaffebryggaren och sängen och datorn. Kan ej välja mellan dom.

5. Skulle vilja säga landet, alltså skärgården men är egentligen för rastlös för att på riktigt kunna njuta. Längtar hem när jag är borta och tvärtom. Är som nöjdast när jag är på samma plats som alla jag älskar. Där dom är där är bäst.

Vilken fågel tycker du bäst om i Angry Birds!!!!!!!!!!!!

Bäst tycker jag om den svarta bomb-fågeln eller den gula svinsnabba.

Om du fick välja att leva utan sås eller med messmör i munnen för resten av livet, vad skulle du välja då!!!!!!!!!!!!
Utan sås. Alla gånger. Hatar messmör.

Hur många barn vill du ha och vad ska de heta?

Fyra barn som ska heta Hugo (efter min hund) Dexter (efter serien) Mimmi (efter min mamma) och Alice (efter Alice i underlandet) Jag och Donny har diskuterat fram det här under lång tid, hans enda alternativ första veckorna var Han Solo, Leia och Luke. Är väldigt nöjd med slutresultatet.

Vilken är din bästa sås?
Om du fick välja att äta bara en rätt i resten av ditt liv vad skulle det vara?
Åh min bästa sås? Shit. Balsamvinägergräddsås till klyftpotatis tror jag.

Lätt! Ceasarsallad fast med qournfilé iställer för kyckling.

När känner du dig som snyggast?

När jag har lockat håret, fått till sminket och hoppat i en kroppsvänlig klänning. Eller när jag har duschat svinlänge och tvättat håret och smort in mig med lotion och tvättat bort sminket. DÅ med!

Vad är ditt rekord på solitaire?

1.58 och då körde jag med tre kort. Svårare.

Om du var tvungen att välja mellan att aldrig mer få raka nåt på din kropp eller att vara helrakad på hela kroppen (armar, rubbet!) vad skulle du välja
Helrakad som i håret på huvvet också? Skulle nog ändå välja helrakad. Hatar hår, värsta känslan. Uähh.

Vilket är ditt bästa djur?
Hund.

Om du fick önska dig en sak exakt just nu vad skulle du önska dig?

En ny soffa. Vi hatar vårt vardagsrum just nu så innerligt så vi knappt är där. Slösit.

Vilket är ditt bästa godis?
Gillar ju inte godis så mycket men jag väljer dom här lakrits K:na som är typ ovala med ett tryckt K på. SÅ jävla goda.

Om Donny hetat Conny, hade du tyckt om honom då?
Förmodligen.

Vilken pappa är bäst ? en som är stormrik eller en som ändå gör allt för dig ?
Men hallå såklart en pappa som gör allt för en! Pengar är inte kärlek liksom.

Vilka bloggar läser du?

Läser: Annalinns Donnys Josse Malin Popmorsan Mia Skäringer
Sen läser jag Josephine Bornebush, Anitha Internationell, Cecilia Blankens och Mode-Forni och PH-Cimon (är besatt av deras on/off, älskar deras bloggar. Hon skriver bara i riddles så man blir vansinnig och han skriver samma ord jämt, "Rödtjut" "Helvete" och"Håll käften"). Läser också Elsa Billgrens och Niotillfem.

Vilket är det sämsta tv-programmet någonsin?
Hem till Gården. Sån jävla ren och skär ångest som kryper på när man hör introt. Fyfan. Mår illa av tanken. Den här känslan "jaha var det här allt i livet" Åhh fy.
Sen hatar jag typ gameshows och typ Time Out och det här Wipe Out tror jag det hette. Hatar sånt.

Hur ser en internetsession ut för dig?

Loggar in, upp med Safari och Top sites. Trycker upp min blogg samtidigt som Annalinns. Loggar in på twitter och Fb. Kollar serier. Går in på tv4, svt, trean och femman och letar webbprogram. That´s it typ.

Vilken är din skämsmat?'
Skämsmat? Har ingen sån. Skäms inte för mat.

Hur kommer ert bröllop se ut om du får drömma utan tanke på pengar?
Precis som det kommer göra, sommarblommor i skärdgårdskyrka, vänner och familj. Det enda som jag skulle ändrat är att ha större lokal, typ herrgård. Bryr mig inte så mycket om saker runtomkring, viktigast för mig är att vi båda säger ja och att få ett bra bröllopskort så man kommer ihåg det.

6. Din värsta sjukdom/olycka du haft/varit med om?
7. Vilket sjukhus är du född på?
8. Varför frågar jag bara om sjukgrejer just nu?
9. Favoritvin just nu?
10. Hur länge har ni haft ert landställe?

6. Klämde av fuckyou-fingret i fyran på mellanstadiet, sydde fast det igen men det ser lite annorlunda ut.
7. Danderyds sjukhus
8. Jacobs Creek Riesling
9. Vi har hyrt det sen jag var två år gammal.

Bild från helgen. Appropå när jag känner mig assnygg. Här kände jag mig assnygg.

Ingen rök utan eld

2011-03-03T19:07:00.000+01:00

Jossex tycker att man inte ska svara på frågor så fort. "Låta det pyra" säger hon. Så okej nu kör vi FRÅGESTUND! Fram tills imorgon kväll. Svarar på allt som inte är typ kränkande.

Svar på frågor

2011-03-03T16:21:00.001+01:00

Det pinsammaste du gjort framför din man. och tvärtom. Det är alltid min bästa fråga.

Svar:
Åh svart. Alltså jag skäms typ aldrig. Alltså verkligen väldigt sällan. Har liksom dinglat blodiga tamponger fram honom, fisit, lämnat skitig toalett, dansat nakendans, kräkts osv. Men okej det kanske absolut pinsammaste var när jag var magsjuk och förkyld i Thailand och nös samtidigt som jag typ sket på mig litegrann och var tvungen att berätta varför vi inte hade några lakan kvar i sängen.
Svaret jag fick: "Du är så söt"

Okej några frågor:
1) har för mig att du och någon av dina vänner brukar dj:a förut, vad hände med det? och hur kom det sig att du började dj:a över huvud taget?
2) vilka är de fem bästa låtarna du någonsin hört?
3) när ska du och donny gifta er?
4) vad är du bäst på?

Svar:
1. Jo jag och Annalinna höll ju på med det. Vi kom på tanken att spela tillsammans efter att jag blivit dumpad av en Dj-kille och vi satt och blev fulla på Kåken. Vi tyckte att det vore fett om vi kunde få hänga runt och dricka bärs och spela lite skivor. Vi har ett flertal vänner runtom stan som har klubbar så vi messade typ runt och sen fick vi komma och spela lite varstans. Jävligt räkmacka.
Just nu har vi insett att vi inte pallar och det är heller ingen som frågar. Vi älskar att spela på sommaren och vi är rätt kassa egentligen men dessto bättre på att peppa upp ett dansgolv så om vi ska spela nått gör vi det helst på sommaren när man är för full för snygga remixer osv.

2. Oj svinsvår fråga.
Bruce Springsteen- Born to run
Bonnie Tyler- Total eclipse of the heart
Håkan Hellström- Ramlar
Sahara Hotnights - Who do you dance for?
Queen - Somebody to love

3. Jag och Donny gifter oss den 6 augusti i år.

4.Första tanken "dricka vin". Är väldigt bra på det. Men bäst? Jag är bäst på att tänka. Fundera. Hitta ett djupare jag. Att hela tiden analysera och försöka lära känna mig själv ännu bättre. Känna av mig själv. Är också bäst på att ha dåligt samvete över saker jag gjort för hundra år sen. Alltså högstadiet och personen man var då. Elak och svinrädd på samma gång liksom.

Och såhär snygg blev jag med dusch, kläder, smink och locktång!

2011-03-02T19:09:00.001+01:00

Kjolen unnade jag mig igår. Köpte en större storlek så man får lite slappt i midjan. Hatar korvskinn. Och när det liksom korvar sig över kanten när man sitter. Det är nog en av mina värsta känslor. Usch.

Förresten nu när ni ändå är en del här och spanar vill ni inte fråga nått? Frågestund? Frågeformulär? Älskade sånna när jag var yngre, typ sånt man kunde kryssa för i Frida tidningar. Eller när man köpte filofaxer och fick fylla i namn och adress och sånt tjaffs, älskade det.
Så frågor på det?

Så här ful är jag nu.

2011-03-02T17:30:00.000+01:00

Flottig i pannan, risigt hår. Mjukiskläder, torra läppar osv. Men om en och en halv timme kommer Annalinn och då ska jag vara snygg igen! Återkommer. Hejpåer!

Räkna.

2011-03-02T14:15:00.000+01:00

Räknar matte idag. Har precis kommit fram till att jag är något av ett geni! Löste precis 8 tal på raken och känner mig supersmart. Det är så jävla skönt när det bara lossnar.
Klockan 19 kommer Annalinn och hjälper mig med inlämningen och sen kommer Alexandra och sen blir det vin. Fantastiskt!

Vatten över huvudet

2011-02-27T21:37:00.000+01:00

Tog precis en dusch. Andra duschen för idag, var tvungen att ta den andra för att tvätta ur röklukten ur håret. Imorgon är det slut på den här fantastiska (!?) ovanan jag lagt till mig med att röka på vardagar. Slutade ju upp med det i somras och höll mig till att bara ta en liten ciggi till vinet. Sen åkte vi till Thailand och då släppte jag lös ovanan ordentligt, när jag kom hem var jag lite smått semesterdeppig och kom liksom inte riktigt tillbaka till vardagen. Men nu är det slut på det roliga. Återgå till det vardagliga. Återgå till fräscht hår och hy. Hålla ciggisen till vinet som gått så bra innan. Så är det med det.
Imorgon börjar också träningen. Alltså herregud har så ont i axlar och rygg jämt och ständigt pga inga muskler. Axlarna börjar slutta nedåt och det är fan det värsta jag vet. Helt slapp i kroppen. Hatar dock träning. Hatar att svettas. Hatar att stå högröd i fejjan i tights och droppa ned gåbandet på gymmet. Usch.
Men nu är det fan så. Orkar inte ha ont i hela jävla kroppen när det faktiskt finns saker jag kan göra åt det.
Ps. Har TRE sjukgymnaster i familjen och alla ordinerar samma. TRÄNING ÄR DET ENDA SÄTTET. Tro mig jag har frågat om dom inte kan stretcha mig eller sticka akupunkturnålar men nej det enda är träning.

Donny i sin tur har börjat med något så ovanligt som att stå på händer. Han gör det varje kväll nuförtiden och säger att det hjälper mot rynkor. Jag vill inte såra honom så jag säger inget men HERREGUD. Gulli är han iallafall.

Så veckan som kommer ser ut såhär.
Måndag- Jobb fram till 19 sen hem och äta förslagsvis soppa.
Tisdag- Jobb till 17 sen träna. Ångesten.
Onsdag- Skicka in matteuppgiften och sen unna vin med Annalinn
Torsdag- Plugga och vara lite härligt bakis. Fröhoppningsvis tar jag och min bundsförvant oss ut på en promenad om vädret tillåter.
Resten av vecka bjuder på jobb så det behöver vi inte prata mer om.

VIDEOBLOGG

2011-02-25T22:03:00.000+01:00

"Vi" pluggar

2011-02-25T15:20:00.000+01:00

Annalinn och jag pluggar. Eller rättare sagt jag dricker kaffi och väntar på att hon ska lösa ekvationerna och förklara för mig. Vänskap när den är som bäst.

Pluggdag

2011-02-25T10:16:00.000+01:00

Godmorgon! Sitter i köket äter frulle och lyssnar på Filip & Fredriks podcast. Dricker te och hostar slem. Snart kommer Annalinn hit. Vi ska nämligen ha pluggdag. När vi har pluggat hela dagen ska vi unna oss en hel del vin.

SEX

2011-02-23T19:00:00.000+01:00

Jag har en tjejkompis som skriver på en webbtidning om sex. Alltså typ krönikor och så svarar hon på frågor om sex. Så jävla bra tycker jag. Vi pratar alltid mycket sex när hela gänget dricker vin. Typ när man senast hade sex, sex som är dåligt, sex som är bra. Trekanter, enkanter, tvåkanter. Onani och aldrig-onani, killar, tjejer och allt annat. Vi pratar om lust och den borttappade lusten. Om vad man går i gång på och vad som släcker elden så att säga. Om att känna sig sexig i spetsunderkläder eller i bomullstrissor.

Och det som är så skönt är att ingen dömmer. Jag känner aldrig att jag inte vågar berätta eller fråga eller undra. Det finns så himla mycket gråzoner kring sex och även fast jag nu är 23 år gammal har jag minst lika många frågor som när det begav sig. Och det är så viktigt att få vara ärlig, att få säga att man tappat det totalt eller att få ligga med allt och alla för att man är så jävla på´t. Att få fråga hur det funkar för andra, att få råd. Tycker det är viktigt och ville bara dela med mig av det.

Allt som ingen säger för då är man olycklig.

2011-02-22T14:16:00.001+01:00

Att vara ihop.
Få vara sig själv men ändå alltid försöka kompromissa. Lyssna, vilja lyssna.
Bli osams och skrika men alltid ha i bakhuvudet att man måste försöka förstå varandra fast det är det sista man vill just då. Att få ha sitt eget space men ändå alltid dela spacet med den andra. Göra själslig plats för oss båda. Utvecklas tillsammans och ändå båda isär. Älska varandra som värsta romantiska filmen för att nästa dag skrika om toapapper och sunket som blir kvar i vasken efter disken.
Pirret i kroppen när man ser varandra nakna för att samtidigt stå framför varandra i morgonstressen med för stora trosor och noppiga strumpor. Ligga på måndagar blir deluxe för att i nästa stund hetsligga i tiotalssexställningar av rädsla för att sexlivet håller på att bli tråkigt.
Pussa varandra utan tunga påväg till jobbet istället för morgonhångel för nu har vi snart varit tillsammans i två år. Komma på att man inte hånglar längre och då hånglar man så mycket att man blir helt röd om munnen för att han råkade ha tvådagsstubb.
Skrattade varje dag åt allt även fast man inte tyckte han var så rolig i början för att sedan bara skratta åt tv:n på kvällarna. Vara bästa kompisar men ändå alltid hitta det där som är spännande. Hitta gnistan fast man blev så trött efter duschen och sängen är mer lockande tom. Stå och diskutera på Ikea om diverse möblemang fast man för två år sen stod där och pirrade bara han tog ens hand och sa "nu köper vi en tandborste du kan ha hos mig". Tycka att det skönaste man vet är att få bre ut sig själv i dubbelsängen fast man förut dog om man inte fick ligga fastlimmad mot hans bröst och lukta i nacken.
Känna att vardagen suger ut kärleken och man vet inte hur man gör för människor pratar inte om hur man håller kärleken vid liv så ofta.
Duscha ihop efter första sexet på länge och gråta ut lite mot hans bröst fast han inte ser och tänka att han är allt som får min kropp att fungera och att det där jävla pirret det pirrar ju jämt, gäller bara att stänga av allt runtomkring, få ställa sin nakna kropp mot honom, inte prata om dagen och inte prata om något annat heller. Få stå där i den ångande duschen och gråta lite mot hans bröst för att sexet var så bra och kroppen fick pirret tillbaka. Och veta att det här är det viktigaste.
Du och jag och pirrjäveln.

Sen sist

2011-02-20T16:53:00.000+01:00

Är sjuk. Jaja jag vet vad ni tänker "Oj vad hon är sjuk ofta!" "Hur tjänar hon pengar om hon alltid är sjuk". Alltså jag är vek på så vis. Alltså en sån som "känner efter". Jag känner efter om jag känner mig frisk och gör jag det inte är jag hemma. Om jag väljer att dricka te på morgonen istället för kaffe vet jag att jag är sjuk. Gick alltså till jobbet, svettades och hade ont i kroppen och gick hem. Så är det med det. Idag har jag hostat upp grönt snor och slem och that´s about it liksom.

Igår hade jag ju superpeppat för melodiferren men gick ju hem från jobbet och dog, sov till typ 18 sen kom Annalinn hit. Lussan & Anni med, skitsnygga var dom också såklart. Dom höll mig sällis genom alla bidragen ända fram till kvällens höjdpunkt SAADE! Alltså visst måste erkänna, låten var ingen "Manboy", reffan var rätt kass men vilken artist, så jävla härligt dryg att om inte min telefonräkning var svinhög redan hade jag ringt och röstat.

Imorgon blire jobb och jag längtar faktiskt lite. Alltså längtar mest till att tjäna lite pengar.

Men anything goes.

Av alla bilder Donny tog från Thai är det här dom enda två som blev bra på mig.

2011-02-18T21:05:00.000+01:00

Tjej som jag gillar!

2011-02-18T19:58:00.000+01:00

Fick den här kommentaren och ba dog av tack och gullighetsmänniska.

bea sa...: alltså, du och donny är typ det finaste paret som finns! om jag kände er skulle jag TVINGA er att låta mig fota ert bröllis, för man vet att bilderna kommer bli skitsnygga när ni är motivet. det var allt jag hade på hjärtat. hej svejs!

Man ba
1. Svingullig tjej
2. Förkortar bröllop till "bröllis" Whats not to love liksom?
3. När jag kollar in hennes blogg har hon lagt upp den här videon.

Så himla bra. Här är hennes blogg om ni vill kolla vidare.

Lynnig

2011-02-17T19:18:00.000+01:00

17 dagar kvar till inlämning nummer 2 i matematik b och jag har inte fått hem boken än.

Sov på saken

2011-02-16T12:48:00.000+01:00

Och vet ni vad? Alla dessa jävla förväntningar när man är par på alla hjärtans dag? Alltså hur många gånger fick inte jag frågan innan denna helvetesdag "Vad har du köpt till din kille?"
"Åhhh vad ska ni göra på Alla hjärtans?" "Hihihi ska du överaska honom?" Nej det ska jag inte.
Det är som freaking jävla julafton fast värre. Som att man veckan efter måste jämföra sig med alla andra vänner som har en relation och det är nog det värsta. Att man liksom förväntas fira, att man förväntas köpa typ diamanter till varandra bara för att överkompensera hur fantastiskt förhållande man har.
Det är nog det värsta, att man verkar "bitter" och "cynisk" om man inte vill slå ett sidenband runt sin killes penis bara för att någon snubbe som hette Valentin gjorde det med sin tjej?

Älskar romantik när det inte är upplagt, påtvingat, förväntat och planerat.

Cynisk är inget att hymla om idag.

2011-02-15T22:54:00.000+01:00

Tonade håret idag. Samma nyans fast utan guld. Det blev mörkare också. Kanske lika bra det eftersom mitt tidigare blonderade hår släpper ur all färg efter typ två tvättar. Men jag är livrädd för att få en ljus utväxt, att se skallig ut är ingen höjdare. Vill ha brunt hår, trivs i brunt hår, var längesen jag kände mig så snygg i en hårfärg. Det är kul att känna sig snygg. Att känna sig svinsnygg. Kul.

Det som är tråkigt är att jag skriver ett inlägg om det. Fyfan så tråkigt. Och patetiskt. Skjut mig.

Eller nej gör inte det, ska bättra mig till imorgon. Då kanske jag skriver om smink istället, det blir väl roligt? Nej det blir det inte. Ska skriva om Alla hjärtans dag och det kommer bli ramaskri och det är ju roligare. Ska skriva att jag tycker det är sjukt att ha en dag om året för att äta det kanske äckligaste godiset i världen (gelehjärtan), en dag om året då par ska knulla som kaniner i spetsunderkläder för att "det är alla hjäääärtaaaans daaaaag och det är sååååå romantiskt!" En dag om året så alla som är singlar självvalt eller inte måste känna sig som några jävla utbölingar bara för att resten av befolkningen valt att ta en hel jävla dag till parknull och sen trycka ned det i halsen på alla andra.

Asså missförstå mig rätt, det är SVINBRA att uppskatta varandra och att "göra något speciellt för varandra" jadajadajada men jag lovar att ett förhållande mår svinbra utan att fira och att istället försöka visa och uppskatta och knulla alla andra dagar på året också. Alltså folk firar ju årsdagar, två månaders-dagar, "idag var det fyra veckor sen du sa att du älskade mig-dagar" osv. Behöver par verkligen EN HEL DAG TILL?

(oj det blev visst inte imorgon det blev idag)

Men hallå!

2011-02-15T13:27:00.000+01:00

Alltså det här bilden är så härlig. Jag har lite motvilligt gått ut på isen för att promenera.

Frågar nog vid det här tillfället vem som "okejat" isen. Donny svarar "Kommunen kollar sånt"

"Du menar alltså att någon från kommunen var här imorse och gick runt här för att kolla att den inte brister? Säkert!"

Schlager!

2011-02-12T12:11:00.000+01:00

Ikväll är det äntligen delfinal två av Mello2011 (för er som inte fattar, Melodifestivalen ikväll). Jag tror många av mina vänner blev smått chockade över intresset jag uppvisat denna sångtävling. Alltså jag sitter framför tv:n och hyssjar folk som pratar för högt, småmuttrar över fula scenkläder, går ut och röker men måste stå i dörren för att inte missa något av värde. Twittrar om alla bidrag. Avslutar ofta hela skiten med att säga att "om Eric Saade hade varit med..." osv. Ikväll blir extra bra för min vän Tommy ska vara med och jag tror nog att vi delar euforin över Mellon. Och Alexandra har lovat att ha paljettklänning och Annalinn kommer mest för att skratta åt hur sjukt mycket jag vet om alla artister och för chipsen.

Bilder kommer under kvällen. Dresscode: Paljetter.

JAG ÄR KÄR I EN ANNAN!

2011-02-09T11:25:00.000+01:00

Min nya kärlek heter Iphone 4 och kommer kosta mig skjortan tillsammans med mina TVÅ abonnemang och alla appar "som bara kostar sju spänn". Herregud detta kommer bli min död. Älskar att vara uppkopplad, älskar att alltid kunna läsa vad mina vänner gör. Älskar solitaire, älskar recept-apparna. Älskar min nya telefon. Älskar.

Melodifestivalen och Eric Saade

2011-02-05T22:40:00.000+01:00

2011-02-04T20:51:00.000+01:00

Idag köpte jag en bröllopsklänning!

Videoblogg 1

2011-02-04T09:38:00.000+01:00

Livet.

2011-02-03T14:22:00.000+01:00

När den här bilden tas ligger jag och suger in magen för att inte få med volangerna på maggen.

Skit ska skit ha

2011-02-03T09:04:00.000+01:00

Hur konstigt det är att ena stunden vara där och sedan här. Här där inget har förändrats. Där allt är precis som det var när vi lämnade det. Med alla människor som fortsätter leva i sina förbannade ekorrhjul.
Om fem månader ska jag börja plugga. Innan dess ska jag läsa matematik på distans, jobba och planera bröllop. Känns så himla bra. Är glad över att jag är en sån som tar tag. Förändrar mig, förändrar mitt liv. En sån som inte bara är nöjd. Som inte undrar över världen. Som inte vill hitta nya nyanser hos sig själv.
Jag är glad över att vara jag.

(Under tiden jag skrev det här fick jag diarré, gick på toa, letade diarrétabletter och i paniken råkade jag slå upp badrumsskåpet i ansiktet och med den smärtan kommer nog en fläskläpp och med detta skrivet är jag är glad över att jag är den som faktiskt skriver detta.)

Home sweet home.

2011-02-02T11:01:00.000+01:00

Efter att ha rest i 24 timmar utan sömn blev vi hämtade igår kväll på Arlanda av min mamma och pappa. Vi blev instuvade i bilen och hemkörda. Natten blev sådär, våra kroppar lever fortfarande Thai-tid efter 25 dagar där. Nu sitter vi vid frukostbordet och dricker kaffi och läser igenom det vi har missat.

Hej lilla bränna!

2011-01-31T11:57:00.002+01:00

Thailand vill inte att jag ska röka men det vill jag!

2011-01-31T11:53:00.000+01:00

I Thailand måste man ha vidriga bilder på cigarettpaketen för att man ska bli avskräckt från att röka.

Då ser man bara till att spara ett paket med trevlig bild.

Sen röker man upp paketet med den trevliga bilden på.

Sen lägger man bara över cigaretterna från den vidriga paketet till det trevliga.

Sen tänder man en liten semestercigg och njuter av sista natten med gänget.

Just nu.

2011-01-31T11:45:00.002+01:00

En av många kvällar i Thailand. Tror denna slutade runt 4 tiden på morgonen.

2011-01-31T11:44:00.000+01:00

Thailand en vecka kvar.

2011-01-24T06:45:00.000+01:00

Det är dåligt väder här. Igår monsunregnade det hela dagen. HELA dagen. Och thai-tv är inte så bra.
Dock att vi fick låna Josefines dator och se lite film. Idag är det molnigt men inget regn än så länge.
Vi sitter på mitt favorit frukostställe och äter en feta & hummus-macka. Josefine kollar räkningar, Malin putsar sin telefon och Donny har precis ätit klart och sitter här bredvid och väntar på sin tur på Malins dator. Vi har ungefär en vecka kvar här och jag längtar inte hem. Längtar bara efter min familj och mina vänner. Längtar efter att kunna ringa Annalinn närsomhelst på dygnet och inte behöva betala multum för det. Att få sjunga Gulletussan eller skratta åt ingenting.

Hej från Thai!

2011-01-20T14:52:00.000+01:00

Har kommer det första inlägget från Thailand. Sitter just nu vid stranden och dricker en öl. Klockan är kväll här och idag har vi varit relativt bakfulla. Tiden går fort men långsamt här borta. Vi reser mest runt, dricker öl, åker båt, solar och checkar ut och in från olika bungalows. Jag hann med att möta upp en kollega som var snäll nog att ta med sig hårfärg åt mig från Sverige så nu har jag blivit med brunt hår. Gillar det.

Last call for BERLIN/BANGKOK/PHUKET

2011-01-07T21:00:00.000+01:00

Om några timmar lyfter vårt första plan mot Berlin. Där ska vi spendera en hel förmiddag med Donnys vän som bor i Hamburg. På eftermiddagen beger vi oss till flygplatsen igen och tar ett plan till Bangkok. Vi borde komma fram runt 11 på söndag. Sedan springer vi genom gaterna till ett plan som ska ta oss till Phuket och sen håll i hatten ska vi ta en båt till Phi Phi där våra vänner väntar.
Alltså värsta bästa semesterfamiljen vi ska bli i lite mer än tre veckor.

Kommer försöka blogga så gott det går. Annars kör vi en riktigt genomgång dag för dag när jag kommer hem. Gott så?

Bon voyage!

Hejdå-festen!

2011-01-06T13:39:00.000+01:00

Jag var fantastiskt glad!

Och jag fick äntligen träffa den här tjejen, Josefin. Har ju saknat ihjäl mig efter henne.

Puss min fina kompis!

Pappa kom ju såklart också för att säga hejdå

Och min fina mamma och Julia som är flickvän till min storebror.

Här är min storebror Calle. Alltid så himla snygg!

Och kolla vad fina dom är tillsammans. Värsta bästa paret!


Såklart kom Lussan och Ida också! Superfina och superglada! Louise hade varit på hångelcasting och det skrattade vi lite åt.

Annizeth som är så söt att jag dör.

Josefin och Annalinn

Fina tjejer.

Josefin tyckte att det var ett måste att äta lite exotiska frukter. Så himla fin present.

Jag var så himla glad.

Jullan och bästaste Alexandra.


Var tvungen att krama extra på mina älsklingar.


Sen åkte hela bunten till Kåken. Där var det mest trångt och varmt. Så vi stod mest i ett hörn och rökte cigaretter och kramades. Jag är ju så himla dramatisk som ens har en hejdå-fest när man ska vara borta i typ 25 dagar. Men älskar att alla ställde upp ändå, det är ju faktiskt aldrig fel med onsdagsfest.

Hejdåfest-kläder!

2011-01-05T18:29:00.000+01:00

Ikväll har jag bjudit över alla mina vänner och hela min familj på hejdå-fest och såhär ser jag ut.

Mad men

2011-01-04T21:09:00.002+01:00

Alltså tittar ni på Mad men? Jag har precis börjat på säsong två. Och typ det enda jag vill är att Don och Betty ska få till lite sånt här vilt passionerat sex. Alltså tänk om hon skulle säga som min anonyma vän en gång sa till en kille hon skulle ligga med "Go down and do what you do best" Alltså hysteriskt kul.

Blommigt, Randigt, Prickigt. Allt detta går jag och hämtar på posten imorgon.

2011-01-04T21:06:00.000+01:00

Hejdå-fest imorgon!

2011-01-04T20:58:00.000+01:00

Thailand i 25 dagar. Herregud.
Första tanken är ju "fantastiskt!" andra tanken är "åh nej". Alltså förstå när jag tar av mig till bikini dag 1. Min kroppsfärg kan inte ens beskrivas som vit. Färgen jag antagit kallas död.
Och där ska jag glad i hågen krångla av kläderna och springa omkring och blända folk på stranden.
Lite lagom rund har jag också blivit eftersom jag inte är ett stort fan av träning.
Josefine och Malin som redan är på plats i Thailand och väntar på oss har supertränat i två månader med en PT. Dom har även packat ned träningskläder. Vi har ju redan planerat att jag lättsamt kan sitta på en pall bredvid med en cigg och en öl och kolla så att dom sköter sina övningar, för träna det gör jag bara inte. Iallafall inte på min semester. Egentligen inte annars heller.

Jag är lat. Och väldigt bekväm.

En söndagskväll.

2011-01-03T21:08:00.000+01:00

Min kille och jag har legat i luven på varandra ett bra tag nu. Vi har inte lyckats komma överens och bråkat en del. Och vet ni? Vi tycker det är rätt fett. Alltså att bråka mycket. Diskutera mycket. Tycka olika och tycka lika. En människa man lever med har ju så många sidor och det är egentligen fantastiskt att så många klarar av att leva ihop. Att man inte bara tröttnar. Att få ihop två personligheter och två separata liv till ett liv tillsammans. Det är knepigt men det som iallafall har fungerat i vårt är när vi bara kör. Alltså bråkar hejdlöst. Lär oss av våra misstag. Försöker sätta ord på alla känslor när man blir förbannad på den andra. Tror aldrig jag har vågat prata med någon som jag vågar prata med honom.

Han kan rakt ut fråga mig vid middagen vad han ska göra för att vårt sex ska bli ännu bättre. Och jo jag vet det här är ju så jävla touchytouchy för vissa. Inte skriva om sex, inte skriva om för personliga saker och "tänk om din mamma läser det här!" och ja min mamma läser det här. Och hon kommer säga något i stil med "Jaha det där var ju en roman. Men det var BRA SKRIVET!"

Men är det inte det man alltid har velat? Få vara öppen. Få berätta för någon hur man verkligen vill ha det, inte behöva ligga där och knorra i sängen medan han försöker allt för att komma åt någon tillfredsställande g-punkt. Att bara få säga till, att kunna skratta åt sex, skratta med varandra.
Kunna säga att "det där kanske inte var det bästa vi presterat precis" eller "oj det där blev ju lite fel".

Iallafall för att återknyta till det jag ville säga. Vi har bråkat en hel del och igår när vi låg i sängen och pratade om roliga saker, om livet, om allt så säger han:
"Ja efter allt det här kanske det vore på sin plats att jag friar till dig igen?"
Och sen gör han det, står på knä nedanför sängen och friar igen.
Och ni behöver nog inte fundera på om jag svarade ja igen. Såklart jag gjorde.

2 januari 2010

2011-01-02T12:20:00.000+01:00

Har sovit i typ 10 timmar. Behövligt. Vaknar av en puss och min man som håller på att tvättar. Idag ska vi inte göra så mycket annat. En sväng till Pocketshop för att inhandla böcker till resan.
Ska bara köpa hemska självbiografier eller deckare, det är de enda jag läser.
Åh längtar till värmen nu.

Bilden är från när vi åkte till Kreta och just den här dagen hade hyrt bil och åkt på utflytkt mest pga av solsting.

The only highlights of Nyår

2011-01-01T19:54:00.000+01:00

Annizeth var där såklart. Extra fin i fluga.

Louise också! Och hon hade med extra ombyte för att matcha Anni senare på kvällen.

Dom skulle iväg efter middagen och spela skivor tyvärr. Men vi han både äta och fira ett låtsas tolvslag innan dom gick.

Jag och Louise i hennes sista ombyte.

Elena och Annalinn

Annalinn och Ida hade styrt upp festen. Och Annalinn tog värdinna rollen på stort allvar, vilket ni kan se på bilden.

Sen kom både Sheila och Filip

Men kolla dom här fina då! Alexandra och Daniel. Åh gottisar

Och så jag då.

Lite spexigt gör jag Annalinns Not Attending gest.

Min karl fastnade inte på en enda bild tyvärr. Får försöka nästa år igen. Oh the joy.

Nyårsklänning från HM. Får räkna med att inte vara ensam.

2010-12-30T21:52:00.000+01:00

Alltså älskar den här lilla blåsan. Var lov att köpa 40

för att få plats med höfterna och rattarna men nu

sitter den ju som en smäck.

Mad Men minus kvinnoförtyck men plus svinsnygg.

Igår firades egentligen inget speciellt men vi drack vin för det ska man göra på en onsdag.

2010-12-30T21:43:00.001+01:00

Igår kom lite fina vänner hem till mig för att dricka vin och fira att jag blivit antagen men kanske ändå inte går. Inte nu iallafall. Aja.

Här är Alexandra. Hon har precis börjat sitt nya jobb så vi pratade lite om det.
Och om typ världens dyraste klocka.

Sen kom min kusin. Dock kände hon att håret inte riktigt höll måttet så hon behöll mössan på.

Och eftersom Josefine & Malin precis flyttat ihop och dom var tvungna att sitta hemma och plocka undan kläder osv så fick dom vara med på skype istället. I hela tre timmar!

Bra onsdagskväll precis som dom flesta vinonsdagarna jag och Alexandra styr!

Konsten att dricka vin på en onsdag.

2010-12-29T18:42:00.000+01:00

Fasen skulle ju visat er receptet på min vego-romsås. Men har lite brådis att få klart maten och hinna äta den innan jag får finfrämmande av en Fröken Rodell. Vi ska dricka vin och fira att jag faktiskt är rätt bra. Bjuder på en bild av mig själv istället. Inte lika gott och informativt kanske.

Antagen.

2010-12-29T16:33:00.000+01:00

Blev antagen till Stockholms Universitet i vår. Panik utbröt.
Nu måste jag fundera om det inte är smartare att börja till hösten. Åker ju till Thailand och kommer hem 2 Februari, kommer alltså missa en massa. Vill inte börja en ny kurs med att komma efter.
Ska jag göra något ska jag göra det ordentligt. Vara på plats, registrera mig, söka Csn i god tid. Planera är allt för mig, utan planering får jag panik. Är superstolt över att jag kom in och har jag väl gjort det en gång kan jag alltid komma in igen. Dock att det är fler som söker på hösten men vafan liksom!
Gifter mig också nästa år, i augusti. Skulle kännas bra att få njuta av den planeringen till max, inte stressa över skola. Har dessutom blivit antagen till Matematik B på distans, den drar igång lagom tills jag kommer hem. Åh fy känns så bra samtidigt som om jag inte vet om det är bäst läge nu.
Måste tänka.

Känns som om jag sviker mig själv samtidigt som om jag gör mig själv en tjänst att ge det ett halvår till, hinna ta mina fem veckor betalda semesterveckor, spara lite pengar osv.

Kaffet smakar som bäst när man är frisk.

2010-12-29T12:18:00.001+01:00

Dricker mitt morgonkaffe. Varken mer eller mindre. Dock att kaffet är ovanligt gott denna morgon.
Kan bero på senaste dagarnas sjukdom.
Efter att jag postade länken till min blogg på facebook igår, fick jag lite extra läsare. Däribland ett av dom exen jag skrev om. Han tyckte att det var ett bra inlägg och han kände igen sig och han intygade att jag nog fångat honom på pricken, dock inte det där med bytet av relationsstatus. Och det måste jag nog ge honom, kanske inte så ofta.

Idag trodde jag att jag skulle få träffa den här tjejen. Josefin.

Men så blev det inte. Dör inombords på det. Iallafall. Här är hon min namne, min bästa vän, mitt allt. Hon pluggar duktigt i Grythyttan och det var kanske hundra år sen vi sågs. När hon är hemma på snabbvisit räcker aldrig tiden till. Vi pratar kanske NOLL gånger i telefon och när vi väl gör det är det alltid som att vi gjorde det senast igår. Blir alltid arg på henne inombords när vi inte lyckas få ihop det och älskar henne desto mer när jag vet att hon försöker. Alltså älskar henne non stop. Hon har kämpat så jävla mycket för att våga och göra saker på egen hand. Så himla stark och bra. Men jag saknar henne såklart.

Kärlek är tåget som kommer tusen gånger men du vill bara hoppa på enda gång.

2010-12-28T15:14:00.003+01:00

Att prata om kärlek är svårt. Inte minst för att det oftast hänger med en eller två sorgsna känslor. Och för att prata om kärlek måste jag berätta om allt som inte är kärlek.
Mitt kärleksmönster är desamma livet igenom. Att bli dumpad.

När jag var sju blev jag ihop med en kille i klassen på morgonen på skolgården, redan på eftermiddagen gjorde han slut. Jahapp där stod jag i mitt nyckelpigehalsband och blommigt diadem, dumpad. Inte för att det egentligen gör så mycket när man är sju år gammal men känslan är ju densamma. Att inte bli vald. Eller att bli bortvald.

Åren därefter, mellanstadiet, högstadiet, sexdebuten med han som bara tänkte på sig själv. Han som redan legat med hela stan. Han som lämnade mig gråtandes på sängen för att såhär skulle det ju inte vara. Det skulle ju vara vuxet att bli av med oskulden, man skulle ju inte bli ledsen. Men vi var ju ändå ihop. Jo just det vi var tillsammans och då var det ju inte lika farligt. Han tyckte ju ändå om mig.

Det där mantrat hängde med sedan. Om man var ihop blev sexet heller inte lika utsatt. Jag kände mig inte lika utsatt. Om man var ihop kunde man inte bli utnyttjad för man blev omtyckt. Jag låg inte med någon som jag inte blev tillsammans med. Även om jag var tillsammans med många som jag inte låg med. Tyckte inte om sex. Fick avsmak av den där första gången.
Blev tillsammans med första riktiga killen. Han som jag fortfarande tycker mycket om som vän. Han som jag skrattade med och åt. Han som aldrig tog livet på så stort allvar. Han som var lite rädd för annorlunda och jag som skrek efter annorlunda. Jag som gjorde hans engelskaläxor och han som lät mig vara den smarta. Läshuvudet. Det tyckte jag om, mycket därför jag tyckte om honom. För att han lät mig vara den tjejen, den intelligenta. Inte den röriga och stökiga utan hon som var bra i skolan.

Jag hade haft två killar innan honom och båda var distans. En kille jag träffade på festival och krossade hjärtat på, bara för att jag inte visste vilken fot jag stod på, fastän jag borde stått på den foten som var närmast honom. Sen den killen som gjorde mig så otrygg att jag gick därifrån mitt i natten och blev hämtad av min farbror. Han som själv sa vilken dålig kille han var och jag som insåg att det finns ingen romantik i att ligga med en kille i en rökig lägenhet långt långt bort.

Samma tid då jag lärde mig att sex kunde stilla ett behov av bekräftelse. Att få någons hundraprocentiga uppmärksamhet, att få känna sig som den sexiga tjejen just då. Bara för en liten liten stund men nog för ett rörigt hjärta.

Ville bara vara ihop med en rekokille. Alltså var så avundsjuk på alla sportiga snygga tjejer. Dom fick det att se så jävla lätt ut. Sportkille hjärta sporttjej. Men jag var inte sportig, inte direkt smal och tyckte för mycket om cigaretter och vin. Var lite för högljudd och lite för lättpåverkad av andra.
Så enda stunden hockeykille, andra sekunden tatueradekillen. Och emellan världens mest obestämda tjej. Flängde runt så mycket att jag inte ens visste själv vad jag letade efter.

Men sen tar allt slut. Man blir dumpad när man aldrig är hundraprocent någonstans. Och då vill man vara där, hundratioprocent.

Hann med mitt stökigaste förhållande med den stökigaste killen jag någonsin träffat, han som fortfarande byter relationstatus på facebook varje vecka. Han som bara vill dricka öl och hänga runt, helst på gatorna i NY. Han som är så mycket att man blir känslomässigt trött efter att ha varit tillsammans i en månad. Han som hade så mycket med sig själv att jag aldrig syntes. För det var alltid han som söp bort sina mobiler, alltid han som hamnade i bråk, alltid han som somnade i tid o otid, alltid han som testade saker som gjorde mig vansinnig. Alltid han som gjorde vårt förhållande till nutidens Rihanna feat Eminem. Alltså älskar förövrigt alla som tror sig ha det där förhållandet. Tror inte på det. Verkligen inte.
Jag minns tydligt en kväll på en festival när det uppdagas att han återigen klivit i skiten, jag rusar till tältet, sliter ut hans öl, slänger med allt jag orkar ölen långt åt helvete. Sen kommer han tillbaka försöker hålla fast mig, jag tar en full siza coca cola och drämmer till honom i ansiktet.
Blåmärket han fick sa han att han fått på konsert sen.
Och såklart blev vi tillsammans efter det. Igen. Hans kompisar trodde jag var galen. Jag var galen. Han gjorde mig galen, han drev mig till vansinne.
Sen gjorde han slut.
Och jag minns så tydligt paniken jag fick. Egentligen frigjorde han oss båda. Men jag var beroende av honom fast jag ibland hatade honom så innerligt. Vi blev efter att jag tjatat tillsammans igen.
Men det höll knappt en vecka innan han dumpade mig igen. Jag ville ha ett förhållande och han ville inte ha några krav, jag fattar det nu att han är en sån människa som kommer bli en Plura när han blir äldre. Och han gjorde oss både en jävla tjänst när han avslutade allt föralltid.

Men jag var heartbroken såklart. När man haft allt det där kaoset så länge och sen blir allt bara filmjölk igen. Inga bomber och granater längre. Det är omställningen som är värst. Att vänja sig av med någon.

Jag träffade snabbt en ny. Precis som jag alltid gjorde. Springer in i motsatsen och blir fast. Såklart träffade jag filmjölken personifierad. Han som jag nästan aldrig såg arg. Han som var så lugn att till och med mitt lugnaste tillstånd var vilt i jämförelse. Men han fyllde hålet och kamelont som jag är anpassade jag mig snabbt till honom. Tyckte om honom för allt han fick mig att känna. Inte som ett sexobjekt utan som en människa, som lyssnade och vi pratade. Han var driven och stabil. Och förhållandet var bra, men aldrig det där när knäna viker sig i tanken. Aldrig det där när man känner aldrig jag utan dig liksom.
Och det som bubblade under min yta slutade aldrig bubbla. Jag drog mig undan, kanske inte längre var kär i den bemärkelsen som kärleken ska vara. Han hade hjälpt mig, fått mig på fötter, fått mig att bli ny men elden brann inte. Han dumpade mig också såklart. Separationsångest deluxe är ju jag.
Och jag som varit så säker på honom dog. Alltså dog. Förstod inget fast samtidigt allt. Hela världen gick under. Och mitt i allt det där försöker kroppen och det bättre vetandet påminna en om att man kanske inte var så kär när allt kom omkring men hjärtat skriker bara. Vill inte höra. Vill bara ha ont. Vill inte ta ett steg tillbaka och med vakna ögon se att världen inte kantar och går under.
Men man kan ju inte det där. Se klart menar jag.
Man ser ju bara grytan av allt man sagt, gjort och känt. Fast man inte känner så. Det är ju separationen som är jobbig. Att inte längre vara två. Att bli en och bli bortvald.

Fan vad ont det gör. Att bli bortvald.

Tänkte att nu nu ska ingen få sätta sig på mig, ingen ska få bestämma över mig. Ska vara mig själv och värre. Hundratjugoprocent Josefine Arnstad. En sen natt på krogen ser jag honom, han som är vackrare och snyggare än alla jag någonsin sett. Han som ser ut som sexfantasiernas brandman. Han som får kroppen att pirra hundra gånger mer än den någonsin gjort.

Min första tanke är sex. Undran hur sexet skulle vara. Har gått så många år utan ett one night stand som dom kallar det. Tänker att nu är det dags, vad har jag att förlora? Mer dåligt sex? Mer svek? Sämre självförtroende än det som redan har flyttat in?
Vill släppa tagen om allt som var jag.
En undran hur det känns att ge sin kropp till någon jag inte känner, någon som inte känner mig. Någon som bara vill ha mig för det han ser på ytan.
Ni vet ju resten. Hur vi gick hem, hur vi påbörjade sex, hur jag började gråta, hur han tröstade. Hur han berättade saker man absolut inte berättar för någon man för första gången träffar.
Och hur jag på morgonen hade ångest, kände att jag svikit någon som redan svikit mig. Hur jag gick därifrån och kände mig konstig. Som att jag nu sålt allt. Som att jag inte hade något kvar nu.
Hur han skickade sms och tackade. Hur jag inte svarade. Hur jag fortfarande jagade efter den andra. Fast det inom mig har tänts något annat.
Hur jag träffade på honom, one night standet igen. Hur han följde efter mig till toaletten för att fråga varför jag var så arg. Jag var ju inte arg på honom, jag var ju arg på han den andra. Han som dumpat mig. Men jag skällde och skällde tills han bara stod där och log. Då drämde jag igen toalettdörren och satt där innanför och kände mig som tusen eldar.

Sex för mig har alltid varit förknippat med känslor. Alltså sex equals något jag ger bort och aldrig får tillbaka. Därav skammen och ångesten när ett förhållande tar slut. Att jag har gett bort något jag aldrig får tillbaka. Rädslan för att ingen i hela världen kommer tycka om mig. Att ingen kan älska mig så mycket att jag blir hel. Att ingen kan plåstra om min själ. Att ingen kan ta min kropp utan att ta mig med sig. Att lära sig sortera känslor och skam. Att förstå och förlåta. Att glömma och gå vidare.

Jag gav han den nya en chans, vågade för att han fick mig att skratta. Och för att han verkade tycka om mig trots att jag sparkade bakut varje gång han vill komma mig nära. Eller för att vi bråkade varje gång vi försökte ligga på bådas villkor. För att vi försökte lära känna varandra. Fan vad snårigt det var. Varje steg som togs var som att trampa på en mina. En explosion vid varje felsägning. Men bandet hade redan gjorts. Inte en enda gång var jag rädd för att han skulle lämna mig. Inte en enda gång när jag slängde på luren eller när han drämde igen dörren var jag rädd. Det gick bara några timmar och sen låg vi där, lilla skeden och stora. Omslingrade i varandras ömtåliga hjärtan, hela med varandra men trasiga utan. Att känna sig hel med bara honom. Utan att säga en massa saker. Lova varandra. Bara veta.
Men det är en trasslig väg dit, snårig och jävlig. Många gånger jag tvekade. Är det han? Är det vi? Tills jag sket i det. Det här tåget får gå från stationen när det vill, jag tänker bara sitta här med min biljett i handen och åka med. Och jag tänker skrika med full hals att jag älskar det här tåget, det här tåget som är mitt och bara mitt och jag som inte har en aning om vart det går men så länge han som har platsen bredvid mig åker med kan jag leva med det. Att bara åka med.

Och för alla er som inte hittat er biljett eller tror att ni missat ert tåg måste jag få säga en sak till.
Det kommer nya tåg hela tiden, kruxet är bara att våga hoppa på när det väl kommer. Och när ni gör det, håll hårt i biljetten för tusan.

Det finns ju ingenting att säga när man är sjuk.

2010-12-27T18:08:00.000+01:00

Jag blir vansinnig. I flera dagar har jag försökt formulera inlägg men det går inte. Det tar bara stopp. Vill inte berätta för er vad jag har ätit eller vilka filmer jag tittar på nu när jag ligger hemma på sjukdag tre.
Vill berätta om något viktigt. Men det finns ju ingenting att säga när man är sjuk.
Har haft på mig samma kläder sen julafton, samma tofs, samma kaffekopp med undantag för kvällsbyte. Jag har utslag i ansiktet och ligger mest i sängen.

Ge mig tips om nått ni vill att jag ska skriva om så ska jag skriva om det.

Gammal bild. Vill ha håret tillbaka. Fast kanske mer brunt?

Att längta efter honom.

2010-12-26T17:17:00.000+01:00

"Hans armar. Runt mig, om mig, på mig."

Hittat gamla hederliga digitalkameran.

2010-12-25T14:20:00.000+01:00

Ni vet väl att jag och min fätsis drar till Thailand om två veckor? Det ska bli helt sjukt fantastiskt.
Josefine och Malin kommer redan vara där och vänta på oss. Alltså hur bra?!
Letade upp min gamla kamera för ändamålet och provtog lite bilder på Donny.
Lite suddiga med närbildsinställningarna men fina ändå tycker jag.

Julgranspynt

2010-12-25T12:21:00.001+01:00

Prata om det

2010-12-21T19:51:00.000+01:00

Som ni alla säkert har läst eller hört finns nu twittertråden om #prataomdet som sida där man kan gå in och läsa om alla som berättar om sina sexuella upplevelser som har varit negativa. Där man diskuterar vart gränserna går, gråzonen osv.

NI HITTAR SIDAN HÄR!

Jag tycker att det hela är så svårt.
Alltså sex utan samtycke är alltid ett övergrepp.
Sex när någon sover och inte kan ge sitt samtycke är övergrepp.
Sex med någon som är så full att denna inte kan ge sitt samtycke är ett övergrepp.
Men sen är det den där jävla gråzonen. Den där upplevelsen som kändes så jävla mycket i magen, som inte kändes okej. Det där sexet man egentligen inte ville ha men man inte sa ifrån.

Alltså jag tror att sex är bra sex när båda vill och har sagt ja. Inte när någon uppoffrar sig för tjat eller husefrid. Sex kan vara bra sex med en partner eller med någon man inte alls känner. Men bra sex är det bara om man känner att det är okej. Att man vill. Att man känner sig respekterad. Att man känner att man kan dra sig ur, säga nej, gå därifrån när som helst utan påföljder. Då är det bra sex. Om man inte gör det för att döva en dålig självkänsla eller ett dåligt samvete. Att båda två är lyhörda för varandra under sexet.

Men alla andra gånger. När det är tafs, kladd, en tunga för långt ned i halsen, en för hård hand mellan benen, händer som håller för hårt. Någon som försöker övertala en att ens nej var ett ja. Någon som tjatar, någon som tvingar. Det är inte okej.
Jag tror det är dags för alla att prata om det. Skapa ett samhälle där man pratar om sex, där man respekterar varandra och där sex kan vara hur som helst, när som helst med vem som helst
men BARA om båda har sagt ja.
Och BARA om man känner att man kan ändra sitt ja till ett nej när som helst.

Mina egna upplevelser är ju så. Gråzoner. Många gråa jävla zoner. Många gånger jag legat under och tänkt mig bort, på annat. Många gånger jag använt sex för att få bekräftelse av pojkvänner, gjort saker för att dom ska fortsätta älska mig. Fast det egentligen aldrig kändes bra i magen. Fast jag egentligen bara kände sig utnyttjad. Fast jag sa inget. Tänkte på mig själv som asexuell mest. Tänkte att jag var en tjej som nog inte gillar sex. Men sen la jag locket på. Tills jag träffade min fästman. Tills han lyfte på mitt lock av dåliga sexuella upplevelser, vi pratade om det. Vi pratar om sex ofta. Öppet och respektfullt. Om gränser och tankar om att vara lyhörd och om att våga säga det man känner.

Prata om det för guds skull.

Fotoförbud deluxe.

2010-12-19T13:35:00.000+01:00

Skulle bjudit på en fantastisk bildkavalkad från igår men Under bron har tydligen fotoförbjud. Det var iallafall trevlig sällskap med min kusin, Annalinn, Ida, Louise, Annizeth och Elena. Jag hade på mig en rymdtopp med paljettaxlar och dom nya superhöga kilklackarna. Perfekta för inomhus och not so much i snödrivorna vilket syntes imorse på alla taxikvitton.
I taxin hem bestämde jag mig för att överaska min sovande man med blommor, tyvärr hade Shell-macken bara vissna blommor att erbjuda. Han blev iallafall glad, vissna blommor till trots.

Onsdagsmat!

2010-12-15T19:25:00.000+01:00

Sådärja! Nu kör vi lite matlagning igen! Det här behöver du:

Quornfiléer (Eller lax), Broccoli/Blomkål, Pesto, Creme fraiche,
Matlagningsgrädde och Fetaost.

Ta fram en kastrull och fyll med vatten. Och en form till det som
ska in i ugn.

Lägg i qourn/lax och broccolin och blomkålen.
Allt kan vara fryst.

Ta fram en skål och blanda creme fraiche och pesto.
Jag tar extra av detta. Salta o peppra lite.

Hitta någon som kan skala potatis. Här t.ex min fästman.

Och medan någon annan skalar potatisen rör man i pestosmeten
tills den är såhär grön och fin!

Ta fram festaosten och skär den sådär. Smula sen över qourn&broccoli-grejen.
Och häll sedan över grädden.

Gör en sallad medan potatisen kokar och du har skickat in
formen i ugnen på typ 225 grader. Sen väntar man i typ 20
minuter på potatisen och typ 40 på gratänggrejen.

Ta ut formen när det ser ut såhär!

Lägg upp på tallriken och ät upp! Smaklig måltid!

Vad blir det för mat?

2010-12-15T16:57:00.000+01:00

Jo ikväll ska vi laga potatis och qournfileér med pesto i ugn! Uppdatering kommer först måste jag åka och handla med den här fina killen!

Ful bild. Fin klänning.

2010-12-15T13:20:00.001+01:00

Här kommer världens sämsta bild på ett reafynd jag gjorde på Hm.

Någon typ av chiffong och ser mest ut som en frenchmaid-klänning. På kylskåpet kan ni se hur man får fast rumpa med några enkla övningar. Har aldrig testat de själv men tyckte det var en rätt rolig grej att ha på kylskåpet.

Jag gör helg. I en dag.

2010-12-14T19:38:00.000+01:00

Nu har jag jobbat i fem dar vilken betyder att idag Tisdag egentligen är min Fredag. Och som alltid när man "gör helg" blir jag så väldigt sugen på vin. Det slår aldrig fel. Problemet ligger väl mest i att ingen annan gör helg samtidigt. Så allt som oftast sitter jag här hemma själv med ett glas vitt och surar. Kanske att jag går ut och tar en liten helgcigg men det är också allt. Då hinner jag också fundera mycket över hur många tavlor grannen över ska spika upp. Måste ju bli fullt på väggarna tillslut.

På jobbet

2010-12-12T20:07:00.000+01:00

"Hallååååååååå ursääääääääkta!"
"Ja?"
"Kan jag får den här inslaaaaaaageeeeeeeeen?"
"Ja."
"Men jag vill inte ha en kartong, dom är så fula."
"Då kan vi slå in i papper"
"Men vad har ni för papper då?"
"Det här.."(visar upp vårt gråa presentpapper)
"Men usch, aja slå in det extra fint med en massa fina snören då"
"Vi har bara det här snöret, men vill du ha annat papper och annat snöre har vi till försäljning precis bakom dig"
"Men slå in det fint extra fint bara, inte med det där fula pappret."
"Men det är det enda pappret vi har som sagt.."
"Aja jag kan väl ta det då"

När jag sedan överlämnar paketet, tar kunden upp det. Synar. Pillar. Säger sedan:
"Men usch vad fult att det står Åhléns på etiketten"
"Jo det är ju tyvärr sånna etiketter vi har, men som jag sa så finns det ju etiketter att köpa om du vill ha andra"
"Jaja får väl ta det såhär ändå då"

DRA ÅT HELVETE! ville jag säga. Sa såklart inget. Log istället.

Hej det här lagar jag idag!

2010-12-09T17:28:00.001+01:00

Här kommer recept på min bästa pastarätt. Har en gång i tiden fått receptet av pappa när han gick med i någon sån här viktklubb. Om man nu bryr dig om det. Jag gör det inte. Gott ska det va!

Det här behöver man:
Rödlök, soltorkade tomater, ädelost, hönsbuljong, babyspenat (jag köper fryst), creme fraiche, matlagningsgrädde, balsamvinäger och lite salt & peppar. Plus bandspagetti.

Först hackar man löken och dom soltorkade tomaterna.

Lägg den frysta spenaten i en kastrull med vatten, låt koka några minuter.

Koka typ två dl med vatten, lägg i en buljongtärning. Häll det i stekpannan och skvätt lite balsamvinäger över, typ nån msk med rödlöken och tomaterna. Låt nästan all vätska koka bort, kan ta några minuter. Sätt så länge på pastavatten.

Hacka mögelosten i små kuber. Smaka om den är god.

När vätskan har kokat bort, släng i creme fraichen o matlagningsgrädden. Jag tar alltid extra för jag älskar sås men det är vilket som.

I med spenaten, osten salt o peppar. Låt det koka ihop samtidigt som pastan blir klar! Sen är det bara att äta upp och göra matlådor!

Smaklig måltid till mig!

Ligga på en måndag.

2010-12-08T17:30:00.000+01:00

På tunnelbanan till jobbet känner jag alltid ångest. Klump i magen. Surfar runt på diverse bloggar där alla flyttar till New York eller uppfyller alla sina drömmar. Fuck!
Jag känner inte så. Jag älskar att unna mig en solsemester då och då. Kanske skriva på en bok. Köpa ny soffa på Mio. Nya tallrikar på Ikea. Köpa färdig klyftpotatis på fredagar istället för att göra egna.
Använda ett par fintrosor fast det är mitt i veckan och köpa en halvful tröja på Hm bara för att.
Kanske knulla lite med min fästman fast det måndag kväll och jag egentligen inte pallar. Få känna sig lite halvsexig upptryckt i duschen. När han tittar på mig och ba "Svinsexig" och jag ba "Nja, kolla en gång till". Smyga ut och röka en cigarett fast jag egentligen bara röker på fest. Slösa en timme på att locka håret och tänka att jag skulle kunna vara Carrie i SATC om jag bara hade anorexia och en lägenhet på Manhattan. Dricka vin på veckodagar. Typ sånt.

Fast inget av det där klassas väl som drömmar. Vardag mer.
Iallafall så är det vin ikväll. Gott så.

Tatueringen börjar arta sig!

2010-12-01T19:13:00.000+01:00

För dig ska jag göra det tusen gånger om.

2010-12-01T14:30:00.001+01:00

Efter en tid som kändes som en evighet och efter nätter som fyllts med gråt fann jag mig ståendes med ett glas vin i handen. Halvfullt. Runtomkring massa människor, skrattandes, drickandes. Två bekanta ansikten som stack ut.
"Hej hur är det?" frågar den ena
"BARA BRA!" skriker jag tillbaka. Kanske för att överrösta ljudnivån eller för att övertyga mig själv.
Det andra ansiktet tittar på mig, ler.
Sekunderna senare sitter vi två med nya vinglas, vid ett nytt bord. Vinglaset bytts snabbt ut mot nya.

Storartade planer som alltid när man blir full. "Ta över världen!" "Bli dom bästa dj:arna i stan!" "Mrs.President!" När fyllan närmade sig kanten bestämmer vi att man inte kan gå hem om man inte stupar. Dom rosa "gå-förbi-kön-korten" gör sig påminda och skrattandes säger vi till varandra att det vore sjukt om vi skulle bli insläppta. Bestämmer i taxibilen att det nog är bäst om vi inte säger något när vi går fram till vakten. Bara går fram, tysta. Inte avslöja fyllan.
När vakten lyfter på det röda repet tittar vi på varandra, ler och highfivar. Köper en öl som inte behövs. Står nära kompisarna för att inte ramla. Skrattar.
"Men va?" Förbi går den vackraste mannen jag någonsin sett. Han som det tog slut med för bara några veckor sedan bara försvinner ut ur minnet. För HAN, han den där som snart passerar dig får ditt hjärta att slå dubbelvolter. Måste göra någonting.
Rycker tag i hans skjortärm när han nästan har gått förbi.

"Ehh, hej!"
Han tittar på mig. Ler. Står kvar en stund och pratar. Minns inte om vad. Försvinner i vimlet.
Men helt plötsligt står han där igen, framför. Presenterar sig. Han lyfter upp dig.
"Jag kommer inte ha sex med dig" säger jag flera gånger.
"Du behöver inte ha sex, vi kan bara sova" säger han.
"Javisst, säkert. Bara sova har man ju hört förr"
"Men det är säkert. Bara skeda"
Helt plötsligt sitter vi på en bänk. I huvudet snurrar allt. Bestämmer snabbt att jag skiter i allt. Hoppar in i taxin med honom. För full för att tänka på annat. Kommer in i en liten lägenhet på åttonde våningen. I huvudet snurrar allt. Måste få slut på allt som vart. Trevande under hans tröja.
"Men är du säker på att det är det här du vill?"
"Ja."
"Men vi kan ju bara sova, tänker mest på att du sa förut att du inte ville.."
"Jag vill nu."
Men kroppen och hjärtat som varit brustet kan inte. Gråten i halsen. Han tittar på dig.
Tårarna vid det här laget på täcket.
Pratar istället, om allt. Han berättar om hemliga saker som man kanske inte berättar för någon man knappt minns namnet på. Du berättar om det som varit. Om det brustna hjärtat.
Tillslut somnar vi.
Paniken när jag vaknar. Springer därifrån. Han sömndrucken springer efter. Frågar efter numret.

Resten är historia. Men idag ringer han från jobbet och berättar om hemliga saker och säger
"Tack för att du lyssnar på mig älskling, snart min fru"

HÄR ÄR DEN! Och ni ba "Oj!"

2010-11-26T23:28:00.000+01:00

Och ja det gjorde så jävla ont i tre timmar.

Säg hejdå till jungfruhuden!

2010-11-25T11:34:00.000+01:00

Ikväll

2010-11-24T21:29:00.002+01:00

Vi dricker vin här ikväll. Jag och lilla Alex. Och Donny såklart.

Vi tittar lite på Alexandras fina tatueringar och peppar för min nya imorgon!

Sen sist.

2010-11-24T16:00:00.003+01:00

Klockan snart fyra och fortfarande ligger jag under det stora nya täcken vi har köpt på det stora stora huset skrivet med gula bokstäver. Min mage inte riktigt sig själv efter den indiska middagen vi åt igår i det stora stora sällskapet av släkt och vänner. Alla utom en. Hennes skratt jag hörde, kunde höra. Hennes röst som klingar. Hur hon skulle krama mig och säga hur trevligt det är när alla ses.
Hon finns inte kvar nu. Hon dog. Den sjunde november.
Jag har inte kunnat gråta än. För jag förstår inte. För jag hör henne överallt. Jag ser henne.
Jag vänder mig i sängen.

Ibland stryker han mig över kinden, tittar länge på mig. Kollar läget. "Jag älskar dig"
Du älskar mig. Du älskar mig. Fan vad stort det är. Så stort att mitt hjärta värker så jävla mycket.
Gud i helvetet du står ju alltid där och håller min hand. Tycker jag är fantastisk. Och när jag klär av min naken, när jag skrattar så mina ögon blir små streck. Jag står sådär framför dig ibland. Naken.
För att du ska se mig. För att jag känner mig så jävla rädd då. När jag bara står där med mina celluiter och låren som går ihop, med magen som dallrar när jag dansar. Brösten som är olika stora och bara hänger. Och du tittar på mig och jag är inte ett dugg rädd längre. Och sen gråter jag ut allt det där jävla slagget och sorgen som finns inom mig.

Imorgon tatuerar jag det här minnet. Klockan halv sex.

http://open.spotify.com/track/7fhfLUYqF0jlomRT2JrmmC

Jag blir yr när jag badar.

2010-11-17T23:21:00.000+01:00

Fan var tvungen att gå upp ur sängen för att hämta datorn för att kunna skriva det här inlägget. Måste få vräka ur mig lite innan jag försöker mig på att sova. Går inte annars.
Imorgon ska jag dessutom upp svintidigt till jobbet, ska hänga upp nya stimulibilder på glada barn. Ja ni fattar ju att man måste tömma lite ur känsloregistret innan.

När vi bestämde oss för att gifta oss var jag ju förstås svinglad, men när det svinglada lagt sig tänkte jag bara "Helvete!". Helvete som i att nu måste vårt förhållande vara perfekt, smärtfritt och kärleken måste spira varenda jävla dag annars kan man inte gifta sig.
Men fan i helvete vad det är fel! Jag vill ju gifta mig för att jag har ju valt honom, jag vill ju leva med HONOM resten av mitt liv, hur jävla tjorvigt det än är på den vägen. Alltså det där "perfekta" förhållandet med kärlek, badskum, rosor, ansiktsbehandlingar, sexpack, tight jävla röv och exotisktmantrasex finns fan inte. Men det är tanken på allt det där som gör en så jävla stressad.

Skjut mig hellre än att tvinga mig leva i perfekt. Det orkar jag bara inte med. För det finns inte.

2010-11-17T20:52:00.000+01:00

Lilla helvetet har varit här hemma och hälsat på. Lagom till middagen.
"Måste du vara så jävla sur?"
"Måste du stå i vägen?"
"Varför blir du så sur när jag steker korven?"
"För att jag gör det bättre och du skulle diska!"
"Men du säger ju alltid att jag aldrig lagar mat och nu gör jag ju det?"
"Men disken då? VEM FAN SKA TA DISKEN!?"

Ja och sådär håller det på tills en av oss försöker be om ursäkt och den andra avbryter och sen är man tillbaka på ruta ett igen. Slänger extra med disken, skiter i att korven nu är kall. Tar sin tallrik och sätter sig i ett annat rum. Tårarna bränner och man känner att vafan jag har ju inte skrikit klart?! Jag är så jävla arg att jag kokar inombords. Och man tittar på honom, han den där man älskar mer än något annat, han som är allt och bara tänker "fan i helvete jag kommer hugga honom med gaffeln" och sen gör man ju förstås aldrig det, men man tänker det och då blir det på nått sätt lite bättre.

Recept

2010-11-08T18:31:00.000+01:00

Då jag inte orkar med något djupare än mat just nu får ni här den bästa röran ever!
Svinbra om man som jag vill loosa lite kilon men inte vill äta gräs och typ äckliga vitamindrinkar.

Hacka röd paprika. Typ två om man vill ha asmycket röra. (och det vill man ju!)

Ta typ två paket fetaost.

Lägg i bunke och mixa allt. Man kan dryga ut med lite keso, underlättar också mixandet.

Mixa tills det ser ut såhär. Ställ in i kylen.

Ät till typ grönsaksbiffar och sallad. Asgott. Lovar. Och Du? Ta extra sås, det dör man inte av.

Andas andas.

2010-11-06T21:43:00.000+01:00

Går ut och dricker vin nu. Efter ett besök på sjukan behöver min hjärna tömmas.
Rysningarna i min kropp, klappa på kinden. Höra tunga andningar från någon som inte finns.
Koma vilket jävla ord. Koma. Det är absolut. Och ingenting. En tunn tråd.
Krama. Torka tårar från andras kinder. Krama. Stryka någon som behöver över ryggen. Se att alla i rummet har glansiga ögon. Tänka att inte gråta nu. Finnas där stark för dom andra. Gråter sen.

Livet är för kort för att inte känna det där som gör livet för kort.

2010-11-03T16:58:00.000+01:00

Det finns få saker som gör riktig riktigt ont. Det ena är att få hjärtat krossat, att få det utrivet ur kroppen.
Att inte bli vald. Att känna hur tusen atombomber exploderar i kroppen. Att se sig i spegeln och bara se fult. Att önska sig bort. Att önska sig själv död.
Det andra är döden. Att hänga kvar i en liten tråd. Att inte längre vara det man en gång var. Att sakta tyna bort. Att drömma när man innerst inne vet att drömmarna är för långt bort. Att så mycket vilja men inte kunna. Att ligga där sena nätter och veta att snart är det över. Allt som var mitt, mitt liv, mina känslor, allt ska försvinna. Försvinna ut i en dimma som kallas döden. Den där döden ingen vill prata om för ingen förstår. Det gör för ont att tänka på. Men känslorna kommer att dö, dö bort med själen. Och kvar är vi.
Vi som minns, vi som känner känslor, vi som kan gråta, vi som finns kvar. Kvar med skuld och tusen förklaringar och tusen frågetecken.

Jag ser den lilla vasen med höstlöven som min mamma ställt in. Jag ser det lilla glaset med röd saft och ett sugrör nedstoppat. Är man för svag för att kunna dricka får man ett sånt. Ett litet sugrör.
Jag sneglar på burkarna som står där. Men tusen och åter tusen piller i. Piller för att hejda, för att lindra, för att kunna sova. Och du är så trött. Du vill vara kvar men din kropp är så trött. Du med livsgnistan, du håller det lilla som finns kvar i din tunna tunna fågelhand. Våra blickar möts och jag ler, ler sådär så att mitt ansikte blir helt tjockt. För jag vill inte gråta nu. Jag vill inte göra dig ledsen. För det är din livgnista som brinner ut. Min brinner fortfarande. Och jag tänker att det är orättvist. Som alltid när något blir för kort. Du vill ju vara här men du kan inte. Och jag ler mot dig och du försöker le tillbaka fastän din eld nu bara är en liten aska som glöder.

Första intrycket är allt.

2010-10-23T19:46:00.000+02:00

Skulle ut med lite sopor tidigare idag. Öppnar dörren och kliver ut, väntar medan Donny sätter på sig skorna. Sneglar åt vänster. "Hej!"
Paniken.
Nya grannen står vid sin dörr.
"Eh hej!" säger jag och tittar på Donny som fortfarande står inne i lägenheten.
Han skrattar.
"Jo jag undrar om jag kunde fråga en sak?" fortsätter grannen.
"Jovisst fråga på"
"Vart ligger tvättstugan?"
Jag förklarar vart tvättstugan är och han öppnar tillslut sin dörr och kliver in.
Donny kommer ut fortfarande med ett hånflin på läpparna och säger
"Han trodde nog att du var helt tokig"
"Förmodligen" svarar jag.

På mig vid tillfället hade jag min ceriserosa velourdress, både byxa och jacka. Ingen behå så taxöronen hängde och kylan i trapphuset gjorde sitt. Håret i ett ett diadem där hälften av håret hängde utanför och toppat med en halv knut. På fötterna hade jag mina joggingskor, lila joggingsskor och i handen hade jag badrumssoporna fast i en genomskinlig påse. Tror ändå jag gjorde ett gott intryck, väldigt avslappnad tjej tänker han nog.

Fest ikväll.

2010-10-22T17:56:00.000+02:00

Whop whop. Skoja.

2010-10-19T21:24:00.000+02:00

Jahapp det blev inget jobb för mig, jag är tydligen "nästan där" men inte riktigt. Det här betyder alltså att jag är för okunnig för att göra något annat än packa upp varor, städa, vika klädhögar, tömma korgar, stå i en kassa och säga "Hej" "Vad det bra så?" Vill du att jag ska lägga kvittot i påsen?" "Trevlig helg". Gött.

Ska göra en tatuering på det här, en stor jävla blaffa på gäddhänget.

Helt bitter är jag ju inte. Kolla på det här. Helt sjukt. Och ja det är jag och Donny på bilden. Och ja det var Donny som vann. Sjukaste och helt klart bäst det här året!

You may say I´m a dreamer but I´m not the only one.

2010-10-14T17:02:00.000+02:00

Att säga vad jag är bra på, varför jag skulle vara bättre än någon annan.
Jag var på intervju på mitt jobb igår, för en annan tjänst. Ni vet när man ska låtsas att man är helt lugn men inombords brinner en eld, en jävla majbrasa. Man sitter där på andra sidan bordet och ba "Pick me, love me, choose me!" för att sekunden senare känna hur kinderna blossar upp, det rödflammiga över bröstet tränger fram och blicken som flackar och inombords dör man och ba "varför skulle jag klara det här?" Jag som inte ens torkar upp kaffet efter mig när jag häller upp det från kannan. Som låter dom där små intorkade kaffefläckarna bero i flera dagar. Jag som vill kunna springa fort fort men som får skavsår efter tjugo minuter i joggingskor. Varför skulle jag kunna vara vuxen med ansvar?
Varför skulle du där på andra sidan bordet välja mig?
Välj inte mig vill man säga. Man vill resa sig upp och springa därifrån. Men det gör man ju inte, man sitter där på andra sidan bordet i sina blå leopardtights och tänker att jag är ju inte vuxen.
Kommer aldrig bli.

Lördagsmorgon

2010-10-09T13:43:00.000+02:00

Alltså det här är verkligen vi. Naket jag vet. Lördagsmorgon i sängen, varsin laptop, lite toabesök, kaffi och läsk. Donny med sina "Houston can you read me"-hörlurar som han vet att han måste ha för annars blir jag tokig av ljudet från hans dator. Jag som lusläser alla bloggar, både bra och dåliga, äter småfranska med ost och småsover i sängen.
Lördagsmorgon i Arnstad/Hedlundska hemmet.

Jag har svårt för dig förlåt.

2010-10-03T20:54:00.000+02:00

När jag är med min mamma andas jag. Vi är lika, nästan identiska. Kanske inte så mycket till utseendet men till allt annat. Vi tänker lika, ser samma saker, känner samma. Väljer att inte känna, väljer att vara.
Det är svårt med det där, det där som finns hos oss som är så svårt att förklara.
Den där skölden vi har som bara är för vissa och ibland för alla. Det där skölden som vi själva vet inte betyder något men som andra uppfattar som kall. Eller svårt att nå, nå in, nå ut.

Jag tycker det är jobbigt med det där. Det där svenska där man måste kramas och prata. Prata om precis allt. Där man måste gråta inför sina tjejkompisar för då är man riktigt bra kompisar. Om man gråter så att andra ser. Jag har tvingat fram gråt många gånger, ja alltså när jag egentligen skulle gråta över en kille och verkligen inte kunde, då tänkte jag typ på min mamma som död bara för att kunna klämma fram några enstaka tårar och vips! så hade man bekräftat någon annan.

Jag har såklart också gråtit på riktigt över killar men det var nog mest bara ångestgråten över att bli dumpad, separationsångestgråt kallar jag det. Och då vet ju alla vad som händer, man bli lite psyko och tillslut blir man istället för bli peppad för gråten tillsagd att sluta. Det är bra tycker jag. Det är kompis för mig. Säga till att nu är det nog, ryck upp dig för fan!

Jag kan inte göra självmord på mina känslor. Dom finns här. Inuti.
Men jag kan inte fläka ut dom bara för att vara kompis. Jag har gjort det så många gånger att man tillslut känner sig falsk och lite tom.

Min kille hade svårt för det där. Att jag inte behövde prata om allt. Att jag kunde hålla vissa grejer för mig själv. Att jag hellre dog än att få kritik. Att jag hellre knep käft än att bli analyserad.
Men nu låter han mig andas, fast liksom i mig själv. Och så pratar vi ibland, försöker. Känner lite försiktigt på dom där punkterna som gör ont. Men så låter vi det också vara, den där skölden som kommer och går, den är okej om man bara vet hur man kan gå runt den.

Nu var det fan längesen!

2010-09-30T17:44:00.000+02:00

I månader har jag funderat ut och in på livet. Man gör nog det när man ställs med döden på lut.
Jag har vridit och vänt och tänkt och känt.

Jag har aldrig i mitt liv haft någon vidare passion för äventyr. Jag har aldrig känt någon längtan inför vad som kan tänkas finnas runt nästa hörn. Jag har aldrig velat packa ned mina tillhörigheter i en ryggsäck lika stor som min fåtölj och backpackat Europa runt.
Mina drömmar har alltid varit dimmiga. När folk har frågat mig har jag aldrig vetat. Äsch jag har nog inga drömmar har jag tänkt. Men det har jag.
Mina drömmar stavas Vardag. En vardag fylld med allt det vardagliga. Bråk och skrik för att någon inte har diskat, bråk som kanske utlöstes av stress för att man vantrivs på jobbet. Bråk för att man aldrig någonsin hinner knulla. För att man kanske vill men ändå inte orkar. För att man hellre ser en svindålig film med varsin laptop i knäet. Och när man går och lägger sig fantiserar om dom där starka armarna och det där sexet, sen somnar man istället. Ställer klockan och somnar.
Men man är inte olycklig. Man vaknar och pratar om matlådor, sopor, familjemiddagar och tvätt-tider.

En gång i månaden blir man lite orolig för mensen, varför har den inte kommit, ska vi ha barn? Men hur ska vi kunna få barn när vi aldrig knullar? Sen kommer mensen och man torkar ut som öknen. Man surar lite för alla dyra tampongköp och krånglet med för lite mens för mycket tampong. Trosskydd som man aldrig hinna köpa och måste låna. Men vem köper trosskydd numera?

Den där dagen man känner sig fet och ful. Som en säl som bara blir fetare i sina kläder men rätt snygg naken. Storlek trettiosex i trosor som nu har börjat skära in i sidorna, försöker krångla på. Gud förbannat om jag måste gå upp en storlek i trosor. Jag som alltid har varit en trettiosexa. Som om livet vore över för en storleksjävel. Men mitt upp i allt det där fula ligger man där, i den gemensamma sängen, hinner känna, hinner klämma, hinner känna att jag har tid med sex. Och mitt uppe i allt det där fula känner man lycka. Och man inser att dom där trosorna i storlek trettiosex kan dra åt helvete.

I do

2010-09-29T18:09:00.000+02:00

Så fort det blir lite höst bli alla sjuka. Jag har klarat mig hittills. Tills nu. Har två lediga dagar och vad händer? Blir sjuk. Är iallafall världens bästa anställda som bara är sjuk på sina lediga dagar.

Anywho. Min fästman är bäst. Kom hem på lunchen med strepsils och nyss ringde han och frågade om jag inte ville ha lite glass. Jag tackade först nej eftersom jag inte direkt är någon glassälskare men efter att halsen rivit till ändrade jag mig. Vad som helst som tar bort halsont.

Sekunden efter känner jag mig så jävla sämst. Vad är lite halsont mot obotlig sjukdom liksom? Ingenting.

Det eviga håret. (notera perioden med LC håret döör på det)

2010-09-22T16:45:00.000+02:00

Det jag vet.

2010-09-21T19:52:00.002+02:00

Alltså sorgens dag i söndags. Ja jag pratar såklart om SD. Att moderaterna vann gör mig egentligen ingenting om man sätter det i jämförelse med att vi har fått ett rasistiskt parti in i riksdagen.
Detta är ju hemskt på många sätt.
Det värsta är ju att det faktiskt är vi, svenska folket som har satt dom där. Det är vi som har röstat, det är vi som gjorde valet att rösta in ett främlingsfientligt parti i riksdagen.
Dom som har röstat är det inte bara synd om utan dom måste också vara fruktansvärt kunskapsfattiga.
Det handlar inte om att Eva får lågt socialbidrag för att Mohammed har flyttat hit. Att Eva får ett skevt bidrag handlar om att systemet är dåligt. Försäkringskassan och alla bidragsgivare som a-kassa osv måste rustas upp, måste bli bättre, bli bättre för alla dom som faktiskt behöver bidragen.
Eva kommer inte få mer i plånboken för att Jimmie Åkesson sitter i riksdagen.
Men vi måste försöka förstå alla dessa som röstade på SD. För uppenbarligen är det något där som gått jävligt fel.

SD vill helt stänga vårt land för "utomeuropeiska" medborgare. Alltså människor som verkligen behöver komma hit ska förvägras. Men alla inom EU som har någorlunda samma standard som vi är välkomna. Vi stänger alltså för dom utsatta, krigens offer. Människor i verklig nöd.
Förstår ni det? Förstod ni det när ni la er röst på Sverigedemokraterna?

Sverigedemokraterna vill värna om det svenska folkhemmet, dom svenska traditionerna. Dom tror att i långa loppet kommer svenska högtidsdagar som midsommarafton, julafton och nationaldagen försvinna om vi fortsätter ha "sånna öppna gränser". Vi i Sverige har alltså tre viktiga högtidsdagar, det är tre dagar av trehundrasextiofem dagar på ett år. Sverigedemokraterna tror att om vi släpper in fler invandrare kommer vi aldrig mer få fira midsommar.
Jag låter resten vara osagt.

Men MEN att bekämpa denna okunskap med våld är lika fel som rasismen it self.
Vårt land ska vara demokratiskt. Jag blir förbannad på idioterna som spöar upp sverigedemokrater. Jag fattar att ni blir provocerade, men att försöka slå skiten ur dom kommer aldrig fungera.
Vi måste bekämpa rasismen med kunskap. Slåss verbalt, ifrågasätt, stå upp, visa missnöje, starta grupper, demonstrera men slåss inte, inte med knytnävarna.

Jag vill inte ha rasistiska vänner. Jag vill inte ha rasister i min närhet.
Jag vill inte ha rasister i mitt land.

ps. ett litet tillägg. jag anklagar såklart inte människorna på dessa arbetsplatser. så som försäkringskassan osv. jag tror dom flesta sitter med ett jävligt tungt jobb och har inte möjligheten att helt fritt bestämma, tror att dom likaväl som jag skulle önska att få ett bättre uppbyggt system där dom inte blir syndabockar utan verkligen får vara där för att ge, hjälpa och göra sitt jobb.

NEW SHOES!

2010-09-14T22:04:00.000+02:00

Sportskor och kalsonger

2010-09-12T16:54:00.000+02:00

Idag har jag tvättat för första gången ever. Ja alltså jag vet ju hur man tvättar och har tvättat tusen gånger förut men jag och Donny har alltid haft den dealen att jag lagar all mat och han tvättar all tvätt, men idag var jag tvungen och på köpet i all stress missade vi tiden för hans brors födelsedagskalas så Donny fick stressa iväg och jag fick stå kvar i tvättstugan och vika gamla trötta kalsonger.

Förövrigt så har jag varit på jakt efter en ny perfekt sportsko som kan ersätta alla mina converse. Jag har kollat på tusen modeller och tillslut hittade jag min perfekta dojja. Nike air max. Jag har egentligen bara två krav när det gäller nya skor,
1. Dom ska vara jävligt snygga
2. Dom ska passa till mina leopardtights

Och när jag sen ser att min stilförebild aka typ den snyggaste kvinnan i hela världen Cecilia Blankens sportar ett par rosa Air max visste jag att det här var rätt sko för mig. Förövrigt dör på henne, alltid så jävla fräsch och snygg.

Beslutsångest är den enda rätta ångesten.

2010-09-10T22:51:00.000+02:00

Idag har varit en sån dag där beslutsångest är det enda som beslutas. Jag kickade av dagen med att hänga omkring på stan med mamma, museum, fika, promenad, fika, lunch, vin på malmen och sen beslutsångest. Ni vet en sån där dag då man känner att alla man känner inte gör ett dyft och dom som gör något gör inte tillräckligt och man själv vet inte ens vad man vill göra. Ligga på soffan, bli full, gå hem till kompis, ligga på soffan, laga en brakmiddag, gå ut, ringa någon, åka till en annan kompis eller ligga på soffan. Jag ligger i detta nu i soffan och kollar Harry Potter. Asskönt. Behöver vila och enda gången jag märker hur jävla mycket jag behöver vila är när jag gör just det. Vilar.

Imorgon ska vi till ikea och det om något är värt att vila upp sig inför.

Men åh du har champagne that I love!

2010-09-08T15:17:00.001+02:00

Såg ni första avsnittet av "Lite sällskap"? Alltså tystnaden och skämmigheten som åt upp mig när Nina (en av de fyra kärlekssökande) bjuder på lite "sommarvin" med en "vacker färg", slänger sig mellan svenska, svengelska och engelska. Avslutar varje meningen med "jajamensan" och "mhmmhm". När hon pratar svenska och den svarta killen himlar med ögonen och ser så jävla obekväm ut. När Nina frågar om någon har ett hus eller liknade i något varmt land, KANSKE Spanien Ninas favoritresemål och i slutet när hon ska ropa på Åge bakom husknuten då vet jag att jag kommer titta på varenda jävla program som Filip & Fredrik gör. Varje jävla program.

Bra bild

2010-09-08T14:05:00.000+02:00

Ett steg framåt, tolv tillbaka och sen sjutton fram.

2010-09-05T22:43:00.000+02:00

Jag har inte tid till att blogga just nu. När jag inte jobbar så jobbar jag ännu mer.
Och sen tänker jag, är ledsen, funderar, besöker, pratar, planerar och sover.
Just nu är det så stressigt och rörigt att jag häromdagen när jag skulle borsta håret tappade en hel slinga hår. Jag blev så upprörd att jag gick och la mig, klockan var halv tio.

Även jag och min fästis har pratat, funderat, beslutat och kommit fram till hur mycket bra saker som helst. Han är en jävla klippa och mitt i all olycka är jag så himla lycklig.
Han står ut med mina humörsvängningar och gråtattacker, ikväll lagade jag i förvirring fem olika maträtter och istället för att sucka åt mig när jag inser att jag inte vill ha något av det jag lagat ger han mig det jag vill ha. En skål med vegetariska nuggets.

Jag älskar honom.

Att leva med döden och livet.

2010-08-29T21:02:00.000+02:00

En av mina nära är svårt sjuk, cancer. Cancer som kommer ta över livet. Cancer som inte går att bota.
Och när jag sitter där och håller den lilla fågelhanden och vi skrattar tänker jag bara livet.
Fan vad livet är outgrundligt. Fan vad det är orättvist och ledsamt. Men fan vad man i små stunder av skratt och lite lite glädje känner att jag ska leva. Jag ska leva som aldrig förr.
Jag ska inte vänta, jag ska andas och leva. Jag ska kämpa för dom som inte längre har kraft.
Jag ska hoppas. Och jag ska älska.

Och jag ska finnas där, när allt blir mörkt, svart och kallt. Då ska jag finnas där och hålla hand.

Fästis

2010-08-26T23:30:00.000+02:00

Min fästis är journalist, alltså sjukt bra på att skriva.
Det här skrev han idag om oss häromkvällen.

Blir helt rörd och gråtig. Av lycka såklart. Det där andra jag grät över är redan förbi.